Jantelagen och falsk blygsamhet.

Viktoria konstaterar och frågar:

Så fort en säger sin åsikt så dömer andra den. Ändå har vi yttrandefrihet. Hmm… lustigt, man dömer inte bara för att man står för vad man tycker. Om t.ex- tatueringar, mm… jag står för de jag tycker. Hoppas du med vågar stå för det du tycker. En domare är du bara om du har det som yrke.”

Det grymmaste – om jag får säga så – är då föräldrar tar på sig domarrollen i stället för uppfostrarrollen. Har man som barn fått höra att ”du duger inget till” blir detta ett livslångt sår i själen. Särskild starkt verkar omdömet när det sägs under de känsligaste åren och med högt röstläge. Senare, när barnet har vuxit till förväntar sig föräldrarna att denne skall kunna uppföra sig väl inför gäster med en sund självförtroende. De har glömt sin dom – men barnet har inte glömt!

I Bibeln – som är en utomordentlig bok i människokännedom – uppmanas vi att inte hetsa våra barn så att de blir timida och osäkra.

Som vuxna blir vi sårade med elaka omdömen. Rent av blir vi osams längre eller kortare tid. Frågan blir då hur vi skall agera utåt mot den som har sårat vårt ego?

Ha i minnet, att det ofta är arga, avundsjuka (som är en epigenetisk personlighetsstörning), elaka personer vilka vill skada dig, slå ner dig. Den personen har kanske stora bekymmer och ett kärlekslöst liv ända sedan barndomen som framkallar ilskan riktat mot mig. Personens mindervärdeskomplex kan utlösa spontana angrepp vilket ger orsak att inte ta en giftig kommentar alltför personligt. Jag har blivit orättvist behandlat och reagerar därefter inombords. Den andra har sett på mig som ett ofarligt objekt som man kan ösa sin frustration över.Tiden går och jag mår dåligt både till kropp, själ och ande när jag klär mig i offerrollen.
En sak är säker – alla drabbas av liknande erfarenheter i livet!

Men då är det bäst att ta ett steg åt sidan. Analysera det som hänt och sagts. Jag bör nog även rannsaka mig själv om jag var orsaken till allt eller vi båda lika mycket? Spelar egentligen mindre roll. Men nu är jag på vägen igen och inte i känslornas djupa dike av vilka det finns två på livets väg: Hämnd och bitterhet.

I Bibeln finns ett av de för den fallna människonaturen svåraste budet att be för sina fiender. En annan är att älska sina fiender. Ett omöjligt krav? För mycket begärt?

Men fnys inte – i alla fall om du räknar dig som kristen. Jag sade nyss, att Bibeln är en bra bok om människokännedom. Vill du bli en segrare och få tillbaka den inre balansen och få en ovän att bli din vän? Följ då uppmaningen att be trots att det känns motbjudande – ja, rent av förödmjukande! Du kanske inte tror på mirakler eller osynliga andemakter – men jag tror och har erfarit att de är verklighet. Kampen om människan pågår intensivt i den osynliga världen.
Men om du tillämpar uppmaningen sker mirakler. Jag kan inte förklara det (och inte så mycket annat heller) vad som sker i det osynliga. Kan inte förklara allt och har inget behov av det. Vi är i tid och rum begränsade och ser bara periodvis en skymt av det eviga. Jag är bara ett förlösande verktyg när jag ber.

Be för dina fiender och älska dem är en andlig naturlag. Om jag blir kvar, fastnar, i min oförsonlighet mot en annan då hjälper inga böner. Jag kan be tusentals timmar på mina knän utan att få svar. Himlen verkar vara stängd och mina böner verkar vara ett eko som studsar tillbaka.

Jantelagens 10 bud formulerades av Aksel Sandemose när han iakttog mentaliteten i en småstad i Danmark. Den beskriver de komplexstyrda invånarna i staden.

1 Du skall icke tro, att du är något.

2 … att du är lika god som vi

3 … att du är klokare än vi

4 … att du är bättre än vi

5 … att du vet mer än vi

6 … att du är förmer än vi

7 … att du duger något till

8 du skall inte skratta åt oss

9 … att någon bryr sig om dig

och 10: Du skall icke tro, att du kan lära oss något.

Kanske ett elfte bud:

Du skall icke tro, att du får sitta vid samma bord som vi.

I Alexander Solzjenitsyns ”Den första kretsen” finns en gestalt, Oskolupov som blir utnämnd till avdelningschef för ett radiolaboratorium. Oskolupov har gått sju år i folkskola men tar utnämningen som bekräftelse på sin genialitet – annars skulle han ju inte fått denna befattning, tänker han.

Sedan intalar han sig, att han kan allt bättre om radioteknik än vad hans underlydande ingenjörer kan. Oskolupov gör ett undantag i fråga om kopplingscheman vilka han inte förstod. I Oskolupovs fall var det falsk självhävdelse som hindrade dem som kunde. Han var den typen som på egna premisser trodde för mycket om sig, om sin överlägsenhet och nedvärderade andra vilka han inte alls kände. Var inte intresserad heller! Oskolupov saknade självkännedom och var mottaglig för smicker.

Emile Faquet formulerar det så här: ”De som tänker självständigt eller är begåvade blir vingklippta. Detta anses vara bättre än att tio dumma hindras från att bli ytterligare fördummade.”

Bibeln så här: ”Bespottaren finner inte behag i tillrättavisning; till dem som är visa går han inte.” (Ord. 15:12)

 

Jantelagen och domare.

Annonser
Taggad , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: