Att byta bil och bli nöjd?

Felaktig Toe – in -out sliter ner däcken väldigt snabbt.

Bilbytet.

Min röda Volvo V70 -98 gick inte genom i besiktningen. Styrlederna fram var glappa. Besiktningsmannen tröstade med, att detta är ett vanligt fel på just 98:na.

Javisst, men 300 till för ombesiktning utöver de 350 redan betalade plus kostnader för två besök i Växjö. Summa 1000 kr.

Köpte delar för 400 och lämnade bilen till en yrkesskola där de gjorde jobbet gratis samtidigt som de fick öva att meka med en Volvo V70.

Efter bytet blev det ett vinande ljud från framdäcken i kurvorna. Dessutom var bilen lättmanövrerad i kurvorna – den liksom svängde sig själv! Ljudet var inte värst högt så därför negligerade jag detta. Fortsatte att köra som vanligt ända tills en morgon då det syntes, att det var lite luft i vänster framhjul.

Däckverkstaden blev det första besöket den dagen. Vänster fram läcker, sade jag till reparatörerna vilka kom ut för att titta vad som var fel. De var två som inte ens böjde sig ner för närmare granskning.

Ni kan väl täta den?
Nej, det går inte, blev deras svar.
Vadå? Varför det?
Känn på däcket på insidan, uppmanade de. Jag var lite konfunderad över deras auktorativa, nästan provokativa sätt att bemöta mig som kund.
Visst, jag kände på insidan av vänster fram. Där var stålarmeringen framme på ytan
Känn på höger däck också! Där var också däcket nerslitet ända till armeringen.
Hade du kört bara några kilometer till hade båda exploderat! Var deras kommentar efter min inspektion.
Väl, då förstod jag att hjulvinklarna var helt fel inställda. Vinklarna hade aldrig blivit justerade efter reparationen. I det här fallet pekade hjulen ut åt sidorna. Det som kallas Toe – out. Därför var de nerslitna på insidan. Toe-in är då när däcken slits på den synliga yttre sidan.
De bytte till nya däck fram. Under tiden beslöt jag, att nu är det dags att byta bil till en något nyare modell. Det var inte bara hjulvinklarna som var fel. Vindrutan var sprucken efter ett stenskott som jag aldrig brytt mig om att åtgärda. Klimatanläggningen var ur funktion också.
Direkt efter däckbytet besök hos en bilhandlare i närheten. Informerade honom angående hjulvinklarna. Där fanns en fin och nyare modell först raden och just den som jag ville provköra. Det var en -02 som kändes helt rätt och lättkörd.
Hur kändes det? Frågade försäljaren. Den är bra, svarade jag. Vi byter! Om jag får de 14 000 kr för min bil som är kontantinsats för den nya bilen då blir det affär. Men det ville inte handlaren gå med på som redan hade gått runt min bil och noterat allt med vana ögon – hjulvinklarna, vindrutan och de nya framdäcken. Han erbjöd bara 10 000 kr för min gamla. Gjorde en snabb beräkning hur mycket alla reparationer på den gamla skulle kosta. Det blev mera än 4 000 kr.
Köre till! Sade jag. Vi byter då och du får den återstående mellanskillnaden på 4 000 när du skickar första fakturan?
Nja, svarade han, egentligen får jag inte göra så – men jag litar på dig! Vi skrev köpekontraktet klart.
Efter några dagar hämtade jag den nya bilen som hade blivit rekonditionerat så väl, att grannen frågade om den var splitterny?
Den första fakturan kom – men inga 4 000 kr var med. Hade försäljaren glömt det? I ärlighetens namn ringde jag och påpekade saken. Försäljaren fanns inte kvar i samma firma – han hade bara varit semestervikarie.
Det får väl bli så då, blev deras svar från bilfirman.
Någon månad senare besiktigades min nya bil. Detta är en mycket bra bil var besiktningsmannens kommentar – första gången som jag har hört sådana kommentarer från deras sida.

Min nya bil som är 10 är gammal – men perfekt som transportmedel.

Nöjd och glad körde jag de två milen hemåt efter att först ha firat den lyckosamma bilen med kaffe och en kringla på Erikshjälpen.